Smedehuset - grannen vid bydammen

Vægtergården har alltid haft en granne på andra sidan bydammen (gadekæret): smedjan. Byskovs första smed, Jacob Willadsen, arrenderade 1829 "den så kallade Hans Vægters tomt med hus". Och när bönderna 1898 tillsammans byggde en ny smedja stod den på en tomt som köpts av Hans Vægter mitt i byn.

Sedan slutet av 1890-talet har min familj bott i Smedehuset (smedens hus). Jag har själv bott där, och mina barn är sjätte generationen i huset. Nu bor vi på Vægtergården.

Min mormors farfar Laurits, smeden från Sørup

Peder Laurits Jørgensen föddes den 9 juli 1873 i Sørup i Eskilstrup socken, son till smeden Jørgen Peter Johansen och Else Andersen. Han döptes Lauritz Peter i Eskilstrup kyrka den 7 september samma år - först senare bytte de två namnen plats. Den 7 november 1897 gifte han sig i Ønslev kyrka med Maren Sofie Rasmussen, och 1898 kom han till Byskov som ung smed. Han hyrde först smedjan, och den 7 juni 1900 köpte han den av byns bönder för 2 200 kronor, med städ, blåsbälg, filbänk, kakelugn och "1 indmuret Gryde" (en inmurad gryta) i köpet.

"Underskrevne Gaardejere i Byskov … Hans Olsen Vægter … sælge samt skøder og overdrager herved til Smed Peder Laurits Jørgensen af Byskov den os i forening tilhørende ejendom Matr. nr. 14b af Byskov By."

Gårdsägarna i Byskov, bland dem Hans Olsen Vægter, sålde alltså gemensamt fastigheten matr. nr 14b till smeden. Det är en Vægter som har skrivit under på min familjs hus. Laurits och hans hustru Maren Sofie, som själv kom från Ønslev socken, fick sex barn. Han skodde hästar, stålsatte plogbillar och lade nya järnringar på vagnshjul, som kyldes i dammen - för det är där en smedja helst ska ligga. Han kände grannen väl: det var Laurits som en dag kom över till Vægtergården och hörde Hans Vægter ropa från källaren att han hade tappat tappen och stod med fingret i hålet på öltunnan. 1922 köpte han bil, och den kostade precis lika mycket som smedjan: 2 200 kronor.

I folkräkningen 1921 står smedfamiljen antecknad med skrivarens snirkliga handstil: Laurits, smedmästare, kommen till socknen 1898. Maren Sofie, född 1870. Sonen Rasmus, född 1899, som var smedsgesäll hos sin far. Och den yngste, Svend Alfred, född den 19 november 1910. De fyra andra barnen står inte på listan.

Min mormors far Alfred, smeden med mandolinen

Alfred Jørgensen - som egentligen hette Svend Alfred - föddes i Smedehuset den 19 november 1910. Som pojke drev han hästgöpeln på Vægtergården, och han såg Byskovs första självbindare komma till gården 1915. Som 16-åring hämtade han barnmorskan i sin fars bil, och som ung var han eldare på lokomobilen som drev byns tröskverk.

Han döptes i Ønslev kyrka den 12 mars 1911, och bland fadderna fanns en ung flicka från andra sidan bydammen: Maren Hansine Vægter från Vægtergården - den sista Vægter på gården. Smedens son fick alltså gårdens dotter som gudmor. Drygt hundra år senare flyttade hans barnbarnsbarn in på Vægtergården.

1934 tog han över smedjan, samma år som Karen och Svend Suhr köpte Vægtergården. Han spelade mandolin för de unga vid dammen på sommarkvällarna, slog fortfarande handvolter som 45-åring och åkte en sväng på skridskor när isen hade lagt sig. Hans hustru Karla var bygdens populära festkokerska vid gillena, bland annat på Sommergaarden i Byskov. (Och för ordningens skull: familjen Sommer på Sommergaarden är inte min släkt. Att jag också heter Sommer är en ren tillfällighet.) När jordbruket mekaniserades stängde Alfred smedjan i mitten av 1950-talet. Smedjans skruvstäd och vindflöjel hänger idag på Danmarks Traktormuseum i Eskilstrup.

Under kriget kom bomberna alldeles nära. Natten mellan den 21 och 22 april 1943 vaknade min mormors mor Karla av flygljud, drog undan mörkläggningsgardinen och såg ett stort bombplan glida lågt över trädgården. Hon hörde ett vinande, tog skydd under fönstret, och i samma ögonblick lystes sovrummet upp: en fosforbomb brann bara tjugo meter från huset. Läs om bombnatten i Byskov.

Många av de berättelser vi känner från Byskov idag är Alfreds. I början av 1990-talet började en arbetsgrupp i Byskov Beboerforening (byalaget) intervjua byns äldsta, och Alfred och Karla berättade om smedjan, skörden, bombnatten och livet kring dammen. Alfred dog 1994, men hans berättelser sparades och kom med när Byskov - herfra min verden går äntligen gavs ut 2010.

Min mormor Bodil: skolvägen och Vægtergården

Min mormor Bodil var Alfreds och Karlas äldsta dotter. Hon gick i Ønslev skola till och med sjunde klass, och på skolfotot från 1945 står hon som "Bodil Jørgensen, Byskov Smedie". Skolvägen gick längs Byskovvej, och den tog sin tid: längs vägen löpte diket, och där lekte de "grøftepind" (en lek vid diket) och hoppade fram och tillbaka över det. Och så rullade de ett hjul med en pinne, så att hjulet susade iväg längs vägen framför dem.

I skolan upplevde hon att det gjordes stor skillnad på barnen, beroende på om de kom från ett fattigt hem eller ett vanligt, och det frustrerade henne mycket. Det gick så långt att min mormors far Alfred fick gå upp till skolan och läxa upp läraren ordentligt. Min mormor beskrev sedan läraren som "en jätteidiot". Smeden från Byskov tålde inte orättvisor.

Efter sjunde klass kom Bodil ut att tjäna och blev hembiträde på Vægtergården. 1998 köpte hon och min morfar, Cai Reimann, Smedehuset, så att det stannade i familjen.

Hon satte också spår på Vægtergården på ett annat sätt. År 1987 hade Hans och Kis en ko som de hade döpt efter henne: Bodille. Hon var med på djurutställningen i Roskilde, och skylten hänger fortfarande på gårdens vind.

Min mamma Hanne och raketerna

Bodils barn lekte mycket på Vægtergården tillsammans med Hans och Kis Suhrs barn, Anne och Lars. Bland annat sköt min mamma Hanne och Lars raketer ut genom Lars rumsfönster. Raketerna kostade 10 öre styck, och det upptäcktes aldrig - förrän nu.

Över dammen

Som barn lärde jag mig att man inte skulle gå för nära dammen, för där bor Tang Rasmus. Nu bor vi på andra sidan om honom.

Den 5 oktober 2026 flyttade Louise och jag över dammen och in på Vægtergården, som vi har tagit över efter Hans och Kis Suhr. Min mamma, Hanne Reimann, tar över Smedehuset, som ska stanna i familjen.

Efter 125 år som grannar har smedjan och gården på så sätt blivit en enda historia. Nu är det vår tur att ta hand om den.

- Lars Sommer, Vægtergården, oktober 2026

---

Källor: Ketty Lykke Jensen, Byskov - herfra min verden går (2010), s. 38-41 och 128-132, samt familjens egna berättelser. Folkräkningen 1921, Ønslev socken, och kyrkoböckerna för Eskilstrup socken (1873) och Ønslev socken (1910) (danska Riksarkivet (Rigsarkivet), Arkivalieronline).