Slottsfönster, gammalöl och dans till klockan två
Møllerummet och gillena
Om gillesalen med fönstren från Nykøbing slott - och om när hela Byskov kom på fest med matkorgen under armen.
Slottsfönstren i Møllerummet
Gårdens gillesal heter Møllerummet (Kvarnrummet), förmodligen för att det en gång stod en kornkvarn i rummet, och här sitter tre fönster från Nykøbing slott. Slottet var på 1600-talet änkesäte för drottningar, men revs 1766. Enligt Byskov-boken har fönstren på vägen suttit i "Mejerigaarden" i Fiskebæk innan de kom till Vægtergården. Det passar fint för en gård vars namn enligt familjens muntliga tradition kommer av att den skulle ställa väktare just till Nykøbing slott.
"Jag står med fingret i hålet"
Omkring 1915 bryggde man fortfarande gammalöl - det starka - på Vægtergården. Hans Vægter var en stor och kraftig man, och varje dag gick han ner till smedjan vid dammen och frågade om de inte ville ha ett glas öl. En dag när smeden Laurits Jørgensen kom över hörde han Hans Vægter ropa från källaren:
"Kom och hjälp mig, jag har tappat tappen och står med fingret i hålet!"
Tappen hade åkt ur öltunnan i den mörka källaren. Historien berättades vidare av smedens son Alfred, när Byskov Beboerforening (byalaget) på 1990-talet samlade byns minnen. Alfred drev som pojke hästgöpeln på gården - och hans barnbarnsbarn äger idag Vægtergården. Läs Lars Sommers berättelse om familjen i Smedehuset.
Byns festsal
Vægtergården var i många år platsen där Byskov samlades. En gammal byskovbo mindes: "Där var vi ibland på fest, för det var nämligen där det hölls när invånarna i Byskov skulle samlas om något, och då kom alla med sina matkorgar." Det var silverbröllop med Egon Madsens fyrmannaorkester, och omkring 1960 startade Karen Suhr en syjunta.
Byskov har alltid kunnat festa. Bönderna i Byskov och Klodskov höll gammelgille (ett gammaldags bygille), och i ett brev från september 1888 berättar en av byns unga att man efter en lång skördedag dansade till klockan två på natten. Gillet hölls i salen på den andra Vægter-gården, som hade den största salen i Byskov och Klodskov. Läs om den under Väktarna.
Den traditionen tar vi upp igen när vi varje år bjuder in till fastlagen på gården.
Källor: Ketty Lykke Jensen, Byskov - herfra min verden går (2010), s. 37, 120-124 samt breven och minnena längst bak i boken.