Tomtens öl - en sägen från Klodskov

Det var en gång en kvinna i Klodskov som hade en syster, som var gift och bodde i en annan by. En dag var hon på besök, och de två systrarna satt och pratade om allt möjligt. Då kunde kvinnan från Klodskov inte hålla inne med det längre: hur kunde det komma sig att systerns öl var bättre än allt annat öl? Hon ville så gärna lära sig brygga så gott.

Systern tvekade. Det var egentligen inget man skulle prata om - men sin egen syster kunde hon väl anförtro det. En dag hade det kommit en tomte (nisse) och lånat en kanna öl av henne. Och ända sedan dess hade tunnan varit full.

"Å, kan du inte tappa upp en liten skvätt åt mig," sa kvinnan från Klodskov, "för jag har blivit så törstig av att höra om det."

Systern sprang ut med ölkannan. Men hon kom in igen med den tom i handen. Det fanns inte en droppe kvar i tunnan.

Se, det var bara för att hon hade pratat om det.

Tomten och hemligheten

Sägnen bygger på en av de äldsta reglerna i dansk folktro: tomtens gåvor räcker bara så länge man tiger om dem. Tomten höll till på gården, helst i stallet eller på vinden, och han kunde föra med sig lycka - fulla tunnor, friska djur, en vind som aldrig blev tom på säd. Men han skulle behandlas ordentligt, få sin gröt på julafton, och man fick inte skryta med honom. Bröt man mot regeln försvann lyckan lika tyst som den hade kommit.

Öl var inte någon lyx på den tiden. På gårdarna bryggde man själv, och det goda, starka gammalölet var något man var stolt över - också på Vægtergården, där man bryggde ända in på 1900-talet. Läs om Hans Vægter och tappen som åkte ur tunnan.

Var kommer sägnen ifrån?

Pastor Jacob Kristian Lindberg, som var kyrkoherde i Tingsted från 1844 till 1857, samlade en rad sägner från trakten och skrev ner dem. Han var född i Ribe 1797 och dog i Köpenhamn samma år som han lämnade Falster. Hans anteckningar återges i Ketty Lykke Jensens Ønslev og Eskilstrup Sogne (2009).

Och så är det moralen, som vi tar mycket allvarligt på Vægtergården: vi säger inte var vi får bullarna ifrån till fastlagen.

Källa: J.K. Lindbergs sägenuppteckningar, återgivna i Ketty Lykke Jensen, Ønslev og Eskilstrup Sogne (2009), s. 186-187. Återberättat.